KROMGARVNING
Garvning är ett avgörande steg i processen att omvandla djurhud till läder. Bland de olika garvningsmetoderna har kromgarvning blivit en av de mest populära för företag, eftersom den är snabbast och billigast. I denna process används kromsalter för att stabilisera läderfibrerna.
Kromgarvning är därför snabbare än andra garvningsmetoder, såsom vegetabilisk garvning. Skinn kan behandlas på några dagar istället för flera veckor. Denna effektivitet gör det möjligt för tillverkarna att snabbare möta marknadens efterfrågan till betydligt lägre kostnader. Men det är en mycket oetisk metod.
En av de största nackdelarna med kromgarvning är dess miljöpåverkan. De kemikalier som används i processen, särskilt kromet i sig, är mycket skadliga för miljön. När avloppsvatten från garverier inte behandlas på rätt sätt (vilket ofta är fallet) kan det förorena mark och vatten och därmed påverka den lokala faunan och floran.
Dessutom kan exponering för dessa kemikalier få allvarliga konsekvenser för hälsan hos arbetstagare som är involverade i garvningsprocessen.
Krom, särskilt i sin sexvärda form, är känt för att vara cancerframkallande och kan orsaka olika sjukdomar. Långvarig exponering för detta metall kan också orsaka hud- och andningsproblem. Detta är ett särskilt stort problem i länder där miljöreglerna är mindre stränga och arbetsmiljöåtgärderna försummas.
En annan nackdel med kromgarvning är att den förändrar vissa naturliga egenskaper hos skinnet. Det är till exempel mindre andningsbart än vegetabiliskt garvat läder. Denna skillnad kan påverka komforten hos läderartiklar, särskilt i tillämpningar som kläder eller skor, där god ventilation är avgörande.
En annan nackdel är färgernas hållbarhet. Kromgarvat läder tenderar att blekna snabbare när det utsätts för direkt solljus eller kemikalier, vilket gör att det efter en tid förlorar sitt estetiska utseende.